Nää inte riktigt på det viset, däremot så vet jag att jag skrattade så jag nästan grät förra gången av min kurs i filmskådespeleri hos Montelius, och då när vi skulle träna
på att spela mot varann och ha en dialog enligt manus + inspelning av detta, nu var det så att vi skulle ha tränat på detta innan inpelningen av det, men min motspelare hade gjort allt mellan himmel och jord utom att träna med mig,
så när kurstillfället var och vi skulle visa upp :)) hur bra vi var, så var vårt resultat att vi visste inte alls hur det skulle gå att spela mot varann, dessutom så var manuset utifrån en Beck film, jo jo tänkte
jag det här kommer att bli nice, ja vad hände? vi fick ungefär en timme att hinna träna på och c:a halva tiden skrattade jag och motspelaren kunde ibland kosta på sig några skratt, han var så spänd så
han var blek i fejset, och jag var åt det motsatta hållet, för jag höll på att krevera av skratt och hade jättekul, vi var två totala blåbär som skulle spela övertygande inför kameran när det
var dax och dessutom skulle kameran ibland vara bara några centimetrar från ansiktet, vi hade också lite innan fått guidning så att vi skulle bli tryggare i våra roller, visst när kameran är på så blir
det en skärpning och vi fick det inspelat utan allt för många omtagningar. Nu såg jag inte resultatet, men den ena av dem som höll i kursen sa att jag var lysande..... han kanske hade en bra dag då.
Nu imorgon ska jag börja eller prova på jag får se hur jag gör, en ny kurs i filmskådespeleri grundad på Method Acting metoden, låter
spännande