"om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre"- Nalle Puh
Jag tycker det är ett helt underbart sätt att förhålla sig till när det gäller att
inte ge upp, att kunna göra fel och misstag men ta ut lärdomen från misstagen, att tro på den du är och det du gör. I mitt fall kan jag dra paralleller med mitt skrivande, att lita på att jag skriver bra, som jag läste
i en blaska är att om du tittar på dina styrkor så ska några kriterier vara att det ska gå lätt att göra saker och ting och att det ger dig energi hmmm... ja mitt skrivande har alltid känts lätt att göra/skriva
i många former inte alla, men många, men det här med energi det vete sjutton, när jag skrev Svantunga blev det mer som en befrielse, och att sätta ord på tankar o känslor, en energi som bygger upp äh snarare en dränering:))
just då kändes det som det men tänker jag efter så kom känslan av energi senare, och då upplevelsen av att det är otroligt givande att skriva. Så jag har hittat en av mina styrkor som jag inte har givit tidigare
som nu ett större utrymme, nu vet jag att läsa lyrik/poesi tilltalar inte så många fast det är ur en ny vinkel OCH med recensioner- inte ens de jag har runt mig i vardagen inkl. jobb, jo förresten min granne är intresserad,
heder åt grannen! men för att återgå till att tro på sig själv så är det väl att författa typ fem till lyrikböcker
som andra har gjort, nu vet jag inte om det tilltalar mig att skriva ytterligare poesi jo kanske någon till men för mig är det mer att kombinera en av mina styrkor ihop med utmaning och då att skriva fikitiv skönlitteratur,
eller ren skönlitterär text- hur är det för dig?