Tullmannen som pratade en bred skånska, tilltalade plötsligt mig? av alla människor i vagnen, och frågade "är du svensk?" "nää jag är asiat, syns inte det?" skulle jag precis svara när jag tittade
upp i hans ansikte och såg en bister skåning som gjorde sitt jobb, "Ja jag är svensk" blev mitt svar, bäst att svara ordentligt till en myndighetsperson, bara han inte fortsätter på sin skånska och ska fråga mig
fler frågor tänkte jag--och mycket riktigt, han fortsatte med sin dialekt som gjorde att jag fick fråga om för att uppfatta rätt frågor som ställdes av honom, jag fick flera frågor om mitt bagage???, i mitt tycke
rätt ologiska, sedan blev det två män som han också gick och prata med, men jag den enda kvinnan av fler i Sj-vagnen, undra vilka kriterier som han gick på? är det från deras utbildning/kurser eller är det ett eget
tyckande? Jag som är sååå snäll och beskedlig varför skulle jag få de där frågorna när de redan hade varit med narkotikahunden i vagnen, var det stickprov? eller var det något tips de hade fått?
och ser jag ut som en kurir? haha ja jag hade nog gjort på annat sätt isf. vad jag vill säga är att det var punchiga frågor till en vanlig resenär från Köpenhamn som jag nu var på väg ifrån. Litade
han inte på den skickliga hunden och hans hundförare?? och ser jag inte svensk ut? som är både blond och blå ögon? nej tydligen inte för flera har sagt att jag ser inte riktigt svensk ut, när jag berättade om
denna händelse. Vaa jag som alltid har tagit det som en självklarhet att jag ser svensk ut? vilka insikter som kan poppa upp utifrån olika händelser.
Sedan vill jag säga TACK 
till de män som är fantastiska och frågar om jag behöver hjälp med mitt bagage nu när jag varit ute och rört på mig, både i Köpenhamn och till Linköping och att de frågar
av ren vänlighet, DET är otroligt glädjande, att det finns? jag blir glad ända in i mitt hjärta!