Åter har det varit dax för mig att ha träffat plastikkirurgerna (bägge två) jag är med i deras forskningsstudie om fillers i "fejset". När det var aktuellt med toch up,en så avstod jag, dels för att det
gjorde"skitont" sist, skulle egentligen ha varit övergödd med EMLA innan sticken, men också för att jag får blåmärken och de tar ungefär en vecka innan de är borta, och jag skulle vara i jobb, så då
kan du kanske förstå att det är inte så charmigt att arbeta med blåmärke i ansiktet, fast jag gör tappra försök att sminka över men det syns ändå- teatersmink är det som kvarstår att
pröva, värt att testa.
Men det som slog mig den senaste gången är hur välkommen jag känner mig av dem bägge. Det är som balsam i själen, jag blir glad över att vara där, och naturligtvis så
funderar jag över, vad de gör som blir så glädjande att träffa dem. Var får dom sin energi ifrån?, till att jag blir så väl bemött?, är det att dom träffar och behandlar många vackra kvinnor?
jaja.. några är män också fast övervägande är de mest med som förkläden? och egentligen är inte alla kvinnor vackra som vill bli vackrare, utan en del ser rätt alldagliga ut, t o m embarmliga äh
jag skämtade om det sistanämnda.
Jag funderar vidare-- energi, väl bemött och då känner jag mig välkommen, jag blir sedd, dom är trevliga men framför allt tror jag det är att de är personliga till
mig ( blanda inte ihop med privat), och jag tror också att det är en kombination av att de trivs med sitt yrke och dessutom är kompetenta och skickliga, de gör nytta för många människor, för dem som behöver få
sina kroppsdelar återställda/återskapade, utifrån det så kanske det blir mer som en bonus att hålla på med fillers och skönhet.
Dessa två män och ett annat gäng bestående övervägande
av kvinnor, där jag opererade mig för några år sedan är faktiskt de bästa jag mött i sjukvården
hittills
:))