Just nu i mitt liv, en känsla av att mitt liv är stillastående, visst ibland kan det säkert vara bra, för andra :) men inte för mig- jo även för mig, jag trodde att som många andra att det här året
blir säkert bättre än.... men så verkar det inte vara eller bli, om jag uttrycker mig som så här-det bara skiter sig med det mesta-tyvärr. Samtidigt så tror jag att min känsla av stiltje är bra för
mig, för den visar att jag har börjat landa i allt snurr. Och eftersom jag är "en helt fantastisk människa som verkar vara både ödmjuk och oerhört klok" var det en som tyckte om mig på Självmordsupplysningen så
har jag insett vikten av att landa, det är så sällan man får höra sånt beröm så jag lyfter det här 
på mitt ordinarie jobb där är det motsatta, du får höra det negativa, sällan det positiva eller de starka sidorna, som jag tycker är det intressanta att fokusera på, nää det är som jag skrivit
tidigarer sladder, skvaller baktaleri osv..osv..osv..osv.. som händer emellan människorna. Konstigt, att människan har behov av det? för mig blir det andefattigt :) apropå andefattigt så tilltalar mig boken som heter 12
steg för hopplösa, det är en metod som använts mycket för att bryta alkoholmissbruk MEN!!! används sedan ett tag tillbaka inom olika typer av livsproblematik-det är alltså ett verktyg för förändring och
det behövs, verkligen, för min del så behöver jag göra en djupare livsstilsförändring, jag som så många andra stackare, har fått en kronisk sjukdom, med allvarliga konsekvenser, jag ska opereras i februari
urkk! jag har redan skjutit upp operationen en gång, skulle gjort den i december men då hade jag inte landat i allt som det är när man får en sjukdom, som jag gått kunde ha varit utan, släng dig i väggen, så
att säga :)) sjukvården har verkligen ställt upp med stöd-fantastiskt, däremot inte de som jag berättat det för???? så konstigt??? inte en fråga om hur det är eller hur det går, är människan
så avtrubbad? ointresserad? bryr sig inte? skiter så att säga fullkomligt i en?? sin egen rädsla? äh jag vet inte det talar mer om dem själva, det är slöseri med ens egen energi att fundera över det, jag
behöver min energi till att hitta nya strategier för mitt nya liv, så att säga, hitta vad som är viktigt i livet, dom frågorna kommer alltid upp när det handlar om större livsfrågor, och grejen är den att
jag har inte superkoll på vad, som är det viktiga i mitt liv??? känns som jag istället är på ett gungfly emellan varven och att det handlar mer om att hålla sig kvar på gungflyt om ni förstår hur jag menar.
Jag ska börja med yoga, vem vet jag kanske blir en ny buddha livet är i en ständig förändring, och egentligen är
det kanske mer om vad vi gör av livet så länge vi har det eller hur. Eftersom jag också är en nyfiken människa och anser att kropp och själ är ihop, så har jag börjat hos en sjukgymnast som arbetar
med kroppen (det gör alla sjukgymnaster) men på det viset att hon arbetar med vad kroppen talar om-mycket intressant är det, det återkommer jag till att berätta mer om, när lugnet börja komma det är då det är
lättare att skriva och då tänker jag på mina bokprojekt, som jag tänkte att i år så ska jag ha en kontitutet till att skriva klart en roman iallafall., så att min potential kommer till rätta , som en ansåg om mitt skrivande, jag ska plugga litteraturvetenskap kom in och egentligen har jag inte den blekaste om VAD läser jag då??
det är väl inte riktigt det jag vill läsa för att kunna utveckla mitt skrivande, utan det är mer åt olika författarutbildningar fast det är träligt där för ansökningarna ska innehålla så
många skrivna A 4 sidor som ska medfölja ansökan., när det är de statliga utbildningarna, de privata har inte så många sidor utan där är det mer tal om vad du kan betala för utb./kurs