Jag har blivit blond igen efter besök hos färgteknikern, fast jag är inte nöjd, det blev inte som jag vill ha det, helt otroligt!! hur rörigt allt kan bli, och ändå så är ingen av oss rörig som person,
om man ändå kunde skylla på det men det går inte. Det är något konstigt som blir när jag pratar om mina solgula slingor? och frissan börjar säga att det är guld, det är då våra vägar
börja gå isär. Den här gången kostade det ytterligare 800 spänn mer, vet inte vad hon tog betalt för, hon klippte lite toppar på mig kostade det 800 spänn?? jag blev helt stum och kom mig aldrig för att
fråga vad hände? börjar ge upp detta med alla frisörer, funderar på att gå till den jag var i somras, den enda hittils som fattade vad för färg som jag ville ha på mina slingor, dessutom så blir man inte
chockskadad när man ska betala som jag blev i veckan.Desto roligare var det hos plastikkirurgerna, jag var där för besök/uppföljning i studien, fattar inte hur de kan vara så otroligt gulliga, glada, de visar en härlig energi
så jag blir alltid så glad när jag är hos dem, studien är förlängd med två tillfällen till coolt, för då får jag en fillerinjektion till! gratis! och nu helt klart ska det vara med embla eller
emla heter det ju. och ledighet eftersom jag får blåmärken som är mindre kul att se i fejset.
Sedan har jag varit på 1,a samtalet hos en ACT-terapeut, en som har Beteendevetarutbildning som grund, inte psykologutbildning
och det har jag valt medvetet, kanske jag har arbetat med för många psykologstuderande :) mycket intressant och givande, jag vill arbeta med acceptansen inför sjukdomen, eftersom den är kronisk/genetisk och då den har poppat
upp i mig efter några överhopp i generationer så vill jag inte lägga mitt liv eller rättare sagt min tid på att övervägande kämpa emot utan istället någonstans acceptera och hantera skiten så
att jag ändå som det så fint heter få ett lyckligt liv, sjukdomen och jag :) terapeuten tyckte jag skulle skriva en bok om min process i hela förloppet, för det fanns fler som har samma sjukdom och inte kan sätta ord bl
a på känslorna som man går igenom och allt annat som man måste hantera tillsammans med lite annat smått och gott., tyckte terapeuten, jag instämmer har tänkt på det också, men va f-n det börjar
ju bli en hel lista på böcker jag ska skriva och utbildning i skrivandet vill jag också få med. fast jag vet att jag är envis och uthållig så det blir nog några böcker till.