Det gör jag, och säkert fler med mig, men när man stöter på det så blir det inte så kul, och då menar jag i det priva livet. Alexitymi betyder att personen har svårt att sätta ord på sina
känslor, kan inte skilja/tolka mellan sina olika känslor och har svårt att föreställa sig hur andra känner sig med andra ord så är den empatiska förmågan hos dessa personer helt bristfällig. Att kunna
känna empati är att ha förmågan till att förstå andra människors känslomässiga reaktioner, och tankar den förmågan är/ingår också i den emotionella intelligensen, soft skills
att personen har BÅDE hjärta och hjärna och en bra självkännedom. Men nu empatin som är väldigt betydelsefull för den som behöver känna och bemötas av empatin i utsatta svåra situationer. Empatin
är en förmåga att leva sig in i och bry sig om andra människor. Motsatsen till att känna empati är att inte kunna sätta sig in i hur andra personers liv kan vara eller förstå hur en person tänker och känner.
Sannolikt för att personen aldrig tänkt eller känt något liknande en som jag kallar- EN TEORETIKER, en människa som aldrig varit utsatt för några nämndvärda svåra livshändelser eller situationer OCH
inte har fått lära sig förmågan, tyvärr för det är att beklaga.
Så här kan det se ut i IRL med kompisen som jag nämnde, vi har umgåtts i flera år, och visst har jag reagerat på vissa
saker men äsch så har det passerat. Jag gillar att visa med räkneex. för det blir så mer konkret, jag gillar också att visa i bilder, en parentes
och det är nog pedagogen i mig som bor kvar sedan tidigare :) 5 915 timmar har gått sedan jag fick reda på min sjukdom alltså 35 veckor sedan, under dessa 5 915 timmarna har denna kompis och jag pratat c:a 3 timmar
om min sjukdom och kommande operation. 3 timmar!!! av 5 915 timmar, och naturligtvis så har den personen inte riktigt tillgång till en empati, jag har dessutom påtalat det med att säga att jag skulle uppskatta att få ett sms eller
telefonsamtal med frågan hur mår du? hur går det med allt? men det tycker inte hon, för min egen del så tycker jag att det är mer ett skämt riktigt skrattretande, att kunna försvara ett sådant beteende, även
när det var förbannat oroligt i bostadsområdet med skottlossningar och en puckad våldtäktsman som snurra runt innan han greps och muppen till en av grannarna så hade det känts väldigt bra som stöd att ha fått
sms/samtal om/med frågor om hur jag hanterar det, med andra ord hur kommer jag till jobbet, prata känslor :) som rädsla, ilska , oro??? MEN SÅ FUNKADE INTE DENNA KVINNA en teoretiker med empatibrist och det beklagar jag, dels för
min egen skull att ha upplevt det som ett svek men också för hennes egen skull och alla de som har empatibrist- tips lär er empati via pedagogiken. Sedan känns det väldigt bra med att träffa människorna som har empati och
det är förstås en väldig skillnad- en skillnad som natt och dag