är ett som kan jämföras med sin trygghetszon. För mig händer det rätt regelbundet, och då inom helt olika områden, med andra ord-nya kunskaper i okänd terräng, som jag blivit nyfiken på eller
anser att jag behöver bilda mig en egen uppfattning om. Ett av dessa nya utmaningar var när jag blev jägarutbildad.
Inför denna utbildning hade jag en uppsjö av förutfattade meningar och tänkte, jag spyr säkert
på lektionerna över alla hemskheter som säkert hela utbildningen innebär och går ut på--att ha ihjäl alla dessa stackars djur, men det gör väl inget att jag spyr, tänkte jag blir ju ett avbrott i undervisningen,
kanske en något dramatisk, men helt ok! Ja hur kom jag in på denna inriktning?, och en enorm utmaning för mig--mitt väsen är att rädda liv inte ha ihjäl och det gäller både djur och människa.
För
att backa lite och ge en förklaring till denna inriktning, var att jag tidigare hade utbildat mig till hundinstruktör och hade lite olika kurser eftersom jag också var/är hundägare så tyckte jag det var otroligt roligt att spåra
med mina hundar och då i viltspår/eftersök, så jag utbildade mig även till instruktör i viltspår/eftersök och i samma veva till jakthundsinstruktör, Jag utbildade mina egna hundar i detta och blev en skogsmulle
av dess like, fast jag gillar inte allt småkryp som finns till skogs :) det är bara att gilla läget som det så käckt heter. Jag började tävla med mina hundar, men vi var också på "skarpa lägen", mest vid
viltolyckor, en utbildad eftersökshund ska vara tillgänlig inom två timmar (om det inte har ändrats) och sättas in vid skadeskjutningar och viltolyckor. Jag utbildade många eftersöksekipage (hundägaren och hunden),
och så började det så sakteligen att fler och fler jägare kom till mina kurser och då ville ha en utbildad effektiv eftersökshund, och när det började svämma över av jägare och deras snack så
insåg jag att min instruktörsroll började inta gestalten av ett ufo! ibland förstod jag inte vad de snackade om det var bara att hålla färgen, mina tankar föddes i detta då, över att jägarutbilda mig, dels
för att kunna mötas i diskussionen, och att kunna medverka till att utbilda jägaren/hundföraren och hunden till ett bra/effektivt team, för att användas när det beklagansvärda händer med skadeskjutningar och viltolyckor.
Idag har jag kunskapen om att en jägarutbildning handlar om så mycket mer, som tillhör naturen, skogen, djuren., tänka sig 
och
inte blev det någon dramatisk spya heller.