Så kom svaret på ett av mina skrivprov till författarlinjen på högskolenivån, och jag kom inte in denna gång, däremot så uppmanade de mig att fortsätta arbeta med mitt skrivprov? och söka
igen. Men vaddå ska jag fila på något som jag inte vet vad de ansåg intevar tillräckligt? Jag får väl fila på det de dagar som jag sitter inbommad i lägenheten pga att muppen ska grilla i hyreshuset. Vem vet
i rökångorna kanske det föds nya infallsvinklar på mitt skrivprov och att det då mer faller i smaken på dom som ska besluta om nästa intagning.
Däremot så fick jag besked om att SSB köper in min
Svantunga, alltså Stockholms Stadsbibliotek, så nu är min bok inom Kulturen 
än så länge i liten skala :)
jag blev väldigt glad och stolt över det. Tänk min lyrikbok kan stå emellan Tranströmmer och Selma Lagerlöf rätt coolt. OCH OCH OCH, jag kom in på linjen för professionellt skrivande också riktigt coolt,
helt otroligt. Svaret med biblioteket gjorde som jag nämnde mig väldigt glad och jag skulle berätta för de personer jag tyckte kunde höra det. Men sen insåg jag att det gäller vem man berättar det för, en del blir
glada och tycker jag ska vara stolt över det. De jag har valt bort att berätta för är bland annat mina bröder ingen vet att jag skrivit ihop en lyrikbok och att den kommer in i kulturens värld, under Bibliotekens tak i Stockholm,
eller att jag bloggar, eller att jag skrev för filmbolaget Filmeye, varför jag inte berättar , det skulle ge noll respons, inget intresse. Det är skälet varför jag inte berättar, vi lever i totalt olika världar fast
i samma land. Jag vill inte mötas av ointresse, sedan är det ju förstås toyboyen den som jag har dedikerat boken till, vet inte om jag gör rätt att inte berätta för honom, egentligen så handlar ju boken om honom
och mina känslor inför en relation som inte var så strålande. Går jag till mig själv och någon hade skrivit en bok om mig, så skulle jag såklart vilja veta och framförallt skulle jag vilja läsa den,
men det är jag och jag är inte alls lika toyboyen. Ja det är mina hemligheter :) Något otippat var också ett totalt ointresse av en person som jag inte hade förväntat att hon visade mig, en nonchalans i bemötandet
av det jag sa. Det började med att hon läste tidningen där jag var intervjuad, då berättar jag det, att jag var med i tidningen.
-Du måste läsa vad jag säger i artikeln
-Jaa......
-Sedan var jag
borta typ 2 sekunder, hon hade lagt ihop tidningen när jag kom tillbaka
-Men har du inte läst?
-Nej, jag gör det sen
-Jaha? (hon gjorde inte det). Då fortsatte jag med att säga att min bok ska köpas in till
Stockholms stadsbibliotek, och jag är jätteglad.
-Mmmm....
-???
-Så avslutar jag med att säga och visa både Guldvinnarfotot och om vår tävling Izza och jag vann och att jag var med i radiosändning
Mix megapol/äntligen morgon
-Oj sen kom inget mer Det blev för mycket av mig tror jag och jag ångrade
naturligtvis att jag berättade för just den personen., men jag får tänka positivt som är så populärt så är det nog så att hon förstod inte vad jag pratade om :) Tänker på min f d chef som
tyckte det var jättespännande med min bok och frågade hur det gick med boken, så hoppas du läser nu att boken kommer äntligen in i biblioteken,