Tror du att det skickades en blombukett hem till mig nu när jag har skadat mig i jobbet, sårad i tjänst, skadeskjuten??? nu blev jag ju inte skjuten utan jag fick en revbensfraktur i/av arbetet och av det skälet skulle jag
kunnat fått en uppmuntran, en bra gest, nää allt påminner starkt om att det sker en väntan på "Godot"....det kommer ingenting.... En blombukett skulle vara ett sätt att värna sin personal och för mig hade det
betytt mycket. Nu blev det mer som "TYYYYYSSSSTTTNAD!!!! Tagning!!!! så bakvänt!!!!!
Förmodligen så drar jag ner statestiken- om det nu finns någon sådan? antagligen så gör finns den med tanke på tystnaden
utan handling.
Istället fick jag ett ja..ja när jag berättade med gråt i rösten för det gör fruktansvärt ONT!!! av all smärta att det gör så ont i mitt revben, sedan klev personen ut ur min horisont???.
inga frågor om varför jag hade så ont i revbenet, det är ju jättekonstigt??? Om nu revbenet hade stuckit hål på min lungsäck som kan hända när man har en revbensfraktur och det hade blivit akut läge
och jag hade trillat ihop, vad hade hänt då?? jag kan bara spekulera, men hade jag fått hjälp? hade jag kommit till akuten? eller hade jag fått ligga i en hög där tills någon annan med mer feeling hade kommit och
insett allvaret?? det är skrämmande vilket kallt klimat, all skuld verkar läggas på arbetstagaren istället för stöd. Det känns verkligen tryggt må jag säga.
Så tänker jag på den underbara
personen på akuten som sa till mig "så bra att du kom in" "att du är här hos oss" vilken värme och kompetens som jag möttes av dessutom vilken blombukett hon gav mig i ord!, så betydelsefullt att bära med sig, nu
när jag tidigare möttes av den raka motsatsen.
6-8 veckor tar en revbensfraktur att läka, med åtskillig smärta, eftersom det är en skelettskada, svårigheter med andningen och en kraschad semester Jag hade verkligen
behövt blombuketten.
Detta att få blommor i omtanke eller kanske då det var mer som ett förlåt eller ursäkt, men det gjorde susen
när jag fick en enormt stor blombukett.
Jag jobbade en sommar på en vårdcentral och det var min första vecka där, och nu hade det hunnit bli fredag eftermiddag. Plötsligt var alla borta,
som en löning, så snabba de var ut från omklädningsrummet och vidare ut från vårdcentralen. Det var bara jag och en kvinnlig läkare kvar.Jag hade reflekterat över deras snabbhet, men så tänkte jag att
det är ju fredag, och folk hade bråttom hem. Sedan sa läkaren hej och försvann och jag gjorde mig också klar för att gå hem. När jag står vid entredörren så slår det mig med en häpnad att
dörren är låst!!! Entredörren är låst, jag får inte upp dörren, igenbommad, men det här här ju ett skämt, kan inte stämma, att dörren inte gick att få upp, så jag börjar att
rycka i dörren med det resultatet att larmet drar igång med en otroligt hög decibel, jag var inlåst en fredageftermiddag med larmet på högsta volym. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, jag gjorde inget
av det nämnda men vad gör jag nu? ska jag ringa polisen? och säga ja ursäkta men jag är inlåst på en vårdcentral och larmet går för fullt, kändes lite fånigt, så jag börjar att leta
efter för att hitta nummret till larmfirman istället, till slut hittar jag nummret och då dånar det i mitt huvudet för larmet fortsätter att larma utan att det stängs av. Mer och mer arg blir jag på läkaren som
hade satt mig i den här situationen, utan att informera mig om att de själva låser och larmar. Jag ringer och vet inte riktigt hur jag ska säga det, men till slut så hasplar jag ur mig att jag har blivit inlåst på en
vårdcentral där jag jobbar och att larmet är i full stryrka (självklart hörde de) när rösten ber mig att upprepa vad jag sagt en gång till, så känner jag mig som en jubelidiot, och det hörs ett stilla
fnissande i luren :) men de var otroligt snabba att komma och låsa upp för mig och stänga av larmet. Jag kunde äntligen gå hem med ett larm som fortfarande tjöt i öronen. Då på måndag igen fick jag en
jätte!! stor!! blombukett och ett förlåt kort av läkaren. Det var ett snyggt jobb som hon gjorde på måndagförmiddagen, till mig.
Så visst skulle en sketen liten blombukett komma till nytta i nuläget,
som ett visat stöd för att jag har skadat mig i mitt jobb