Nu menar jag inte de som kallas människor utan mer en annan varelse-hunden, som utmärks som människans vän och så sant, men är hunden människans vän nej tyvärr inte alltid, det finns alldeles för många
av fel ägare för hunden, människor som inte alls ska vara i hundens omkrets överhuvudtaget, men de finns ju och det är att beklaga men också att arbeta emot dessa människor som inte kan ta hand om ett djur/hunden så
att det är en trygg och harmonisk varelse som mår bra. Har ju tidigare berättat om hunden som stod på ett bilflak medans ägaren arbetade OCH ingen gjorde något bedrövligt förrän jag kom och ringde rätt omgående
hundpolisen., och de hjälpte till Tack!! :) En annan gång var det sommar, närmare bestämt en tidig söndagmorgon, och jag hör hur en hund skäller och skäller, dessutom hade jag hört hunden tidigare på kvällen
också men inte observerat den någonstans, eftersom jag kollade var hunden var som stormskällde så, för något ville den tala om. Så på söndagmorgonen när jag kunde titta ordentligt så upptäcker
jag hunden, utlåst av en puckad människa som ansåg i sitt förvirrade huvud att hunden skulle vara på balkongen, det var lätt att lägga ihop att hunden varit utelåst hela natten på balkongen, det visade sig
att vi var flera som hade ringt polisen och några hade varit och ringt på hos den som var totalt fel för hunden. Medans jag ringer och pratar med polisen så ser jag hur han, för naturligtvis eller rättare sagt övervägande,
så är det en han, tar ut en skurborste med långt skaft och puttar på hunden??? helt sjukt, genom dörrspringan, ja och lilla polisen hade inte tid med ärendet utan jag skulle ringa länsstyrelsen så det gjorde jag
och kom till en telefonsvarare med information att de hade sommarstängt- men det är helt absurt. Nu visade det sig att han var inte den rätta ägaren utan skulle vara hundvakt åt ägaren som var blond och förmodligen impad
av hundvakten som var från ett land långt härifrån. Am staff hunden eller om det var en pit bull terrier kom inte ihåg, men de raserna är väldigt vanliga här ute, blev hämtad av ägaren och vi som hade reagerat
mot hundens felaktiga hanterande sa att inte fler gånger ska du ha hund i din närvaro.
Nu till mer av glädje och det är Bragdhundarna som Svenka Kennelklubben utser varje år- fantastiska hundar, där skulle min Izza ha
platsat, helt klart. Men det är en annan hund som jag vill skriva om och hennes matte. Hunden Amadeus blev Bragdhund 1998, och jag träffade matte till Amadeus på en av mina hundutbildningar jag var på. Där berättade hon om sin
hund och hur viktig hennes hund var när hon blev sjuk i cancer, när alla hennes vänner försvann som ett brev på posten, så var det hennes hund som var alltid vid hennes sida och gav henne kraften till att leva och hade en central
roll i hennes rehabilitering. Han blev hennes viktigaste stöd, hennes länk till själva livet, att ha motivationen till att kämpa, att komma tillbaka till livslusten. En hund, det är helt otroligt bra, vet ju själv med Izza vilket
stöd hon var för mig när jag som nära anhörig till min mammas cancersjukdom och hennes död, och min andra hund som blev sjuk och dog och toppat med min bror, där vår kontakt blev otroligt infekterad för att vi
levde i olika världar med olika totalt olika värderingar. Han i en sekt och jag milt sagt inte tilltalad av det. Allt på en gång. Så då var Izza min fasta punkt i tillvaron och ett enormt fint stöd. Men vad är det
människan gör som då ska kallas vänner till personer som råkar ut för svåra händelser??? vart tar ni vägen??? i hennes fall försvann alla vänner det är varken sunt eller klokt, visar på
att någon vänskap var det ju inte och säger mer om de som försvann. men det är trist när det händer för det har hänt mig också, i samband med motgångar, dödsfall, inkl människor och hundar,
krossat hjärta, det är alltid människor som inte "orkar" vara vänner i tuffa tider i livet. Men hunden är alltid där och en eloge till min Izza och alla andra hundar som orkat/orkar vara där som en motivation till livet,
en motor till själva livslusten.