I helgen fick jag ett Fb svar om att min addning var godkänd av Christian Lundqvist i Poodles accepterades och för mig blev det många ?????? men har jag....?? han?? visst jag tycker de är ett bra band och killen ser bra ut på
utsidan kanske även på insidan också :) men det satte myror i huvudet på mig, när hade jag gjort det? och varför kom jag inte ihåg det?? jag kom inte fram till när och varför jag skulle ha gjort det, tills jag
började fundera i andra banor att - är det någon annan som trixat med detta OCH!!!! mycket riktigt så är det så, lämligt nog kom en text på fb hur man gör- och då blir det mer överensstämmande
för min del och en förklaring till att jag har inget minne av att jag addat trummisen, antar att den som lånat mitt konto är förmodligen kvarterets skräck både i utseende och sätt, när man gör på detta
vis, verkar dessutom enkelt att göra, med att ta bilder, sedan namnet och så skapar du nytt konto och vips så kan du skriva om vad man vill då på fb med ens namn och foto, ett tag tänkte jag att skicka ett meddelande om att
det är inte jag utan en annan trälig människa, men jag har avvaktat än så länge. Låter inte helt friskt tycker jag altså det beteendet som skräcken har som gör på det sättet, denna digitala värld
som många gånger är bra men lika många gånger är den en värld att gömma sig i- en verklighetsflykt för många. Suck :(
Just att avvakta, att vänta gör jag på YAM projekts svar, var
ju på intervju i början av månaden, förmodligen så tror jag inte att det blir ett positivt svar, i och med att det dröjer, de är inte snabba att knyta upp mig 
men det gör inget, det går fler tåg i andra riktningar hoppas jag, Jag var på 1,a utbildningstillfället för Soshundsinstruktör utbildningen, ja det var både positiva och negativa insikter
av allt som de föreläste/berättade om. Vad har jag gett mig in på??? vi var 4 stycken som ska utbildas och jag var den enda utan hund tyvärr, jag saknade min hund, så mycket, för hundarna ska vara med, på utbildningen.
Ibland blir jag lite trött på mig själv, att jag drar igång så mycket, visst, oftast drar jag det i land med bra resultat, jag kan skruva upp mitt tempo rätt rejält och var hittar jag bromsen?, nejdå allt går
bra, jag hittar bromsen till slut, och a la balans återhämtning infinner sig, men nu till utbildningen, det är lite tidigt tror jag att gå Soshundinstruktör när jag mist Izza, jag blir väldigt påmind om hela
vårt hundliv tillsammans, dessutom känns det tråkigt att jag är den enda som är utan hund. 25 instruktörer finns det i Sverige just nu som är utbildade i detta, sedan ute i Europa vet jag inte men Sverige är med
i Europa organisationen., så det blir några till då Jag pratade med en kvinna, som sa något klokt och tänkvärt,
som jag är också inne på mellan varven, hon var bröstcancer op sedan tidigare och nu förklarad frisk, men ansåg att jobbet sitt ville hon inte lägga mer tid än nödvändigt, för hennes viktiga tid var
på sina nära och kära. Så sant, om det nu finns nära och kära så att säga.