Igår 27/4-2016 tände jag ett ljus för världen, den behöver det, nää jag tände inte ljuset för världen även om det behövs, för den börjar bli allt mer skruvad för att inte tala
om helskruvad, etiken och då moralen börjar upplösas på något konstigt sätt hos många av den sorten som kallas för människa, nej!! nu!! tände jag mitt digitala ljus på VIMIL,s hemsida, som står
för "vi som mist någon mitt i livet" ett nätverk men också en förening som ingår i SAMS och den betyder "samarbete för människor i sorg" behöver jag tillägga att de är religiöst och politiskt oberonde,
ja jag gjorde det, är rätt fadd i munnen av allt religiöst hit och dit som bara gör att människor fjärmar sig från varandra istället för att vara nära varann., och politiken med alla dess politiker,... Att
tända ljuset för mina hjärtan var/är väldigt fint att se på deras hemsida med ens egen text till, det ser väldigt vackert och fridfullt ut, mycket bra ide att kunna hedra dem digitalt på det sättet. Nu står
de flesta med en person som dött, och bara sitt förnamn?? det blir jag förvånad över, vill man inte skylta?? men det bidrar till att det fortfarande inte blir en öppenhet inför sorg och människor som dör,
hmm.. för min del kändes det som jag tände ett ljus för en hel drös av människor som dött och stått mig nära dessutom fick min älskade vovve Izza vara med självklart!!, livet är åter igen att
konstatera orättvist, VIMIL är också en påtryckningsgrupp tillsammans med de andra föreningarna som ingår i SAMS i samhället och det behövs verkligen, anser att det behövs mer kunskap -kompetens och aktiv handling
i dessa områden, kris, sorg, och åter igen att kunna samtala om döden, förresten jag har anmält mig till en kurs som heter låt oss tala om döden, se om den kommer igång i höst tror jag att det var :). även
i existentiella samtal finns det kurser/utbildningar i, det har jag också anmält mig till--fattar inte varför dessa ämnen inte ingår i utbildningar per automatik?? Nåvälan!!! Igår så tände jag ljuset för
min älskade mamma, min älskade fd pojkvän och goda vän, min älskade barndomsvän, OCH min älskade vovve, alla som har lämnat ett stort tomrum efter sig och en stor saknad som jag någonstans i livet får ha
en acceptans till och nya strategier för att leva med insikten och förändringen i mitt liv.
Apropå nya strategier jag har budat på en ny cykel, på auktion, festligt, nu tror jag inte cykeln blir min men ett steg
närmare en cykel 
sen jag blev av med mina två cyklar så sa jag aldrig mer en cykel i detta fucking djävla område,
blev av med bägge cyklarna i omgångar, men man ska aldrig säga aldrig nu snart är tiden inne för att börja cykla, vem vet ytterligare nästa steg kanske blir en el-cykel