Denna senaste vecka har varit gruvlig!!!! för mig usch och blää, måste faktiskt skriva det. Dan därpå kom min fd grannes "hjälpare" och tack och lov hämtade allt av hennes, nu är jag snäll som
uttrycker det så här- hennes väl förvärvade gamla dammiga och mycket konstiga saker som hon ville spara, nu blev det ett dygn hemma hos mig, sedan när hjälparen kom och hämtade grejerna så frågade jag var
hamnar dom nu då? hemma hos dig? eller hämtar hon dem snart? -nä det var nog att de fick ligga i något förråd till de åkte upp till staden där hon bor i sommar eller senare på året--va??? helt otroligt,
när jag sa till hjälparen att -jag förstår inte att man inte slänger såna här grejer? och fodrar att andra ska ställa upp med utrymme- la jag inte till. -Ja det är väl svårt att slänga för
henne, samlar på sig. Ibland blir jag trött på människan och dennes underliga beteende. Iaf. jag var otroligt lättad över att prylarna kom bort från min lägenhet, hade väl slängt ut det från balkongen
annars.
Dagen därpå så blev jag opererad, och har varit som halvdöd minst sagt i veckan som gått, inte bara fysiskt med värk, yrsel, och enorm trötthet, utan rent existentiellt, många tankar och känslor
har passerat revy för mig denna vecka. Jag och några till mellan 1-2 % av total befolkningen alltså med andra ord, vi är inte så många, jag har fått en sjukdom just på människans minsta ben i kroppen, tänk
dig det av alla oj hur många ben? tror det är över 200 ben i kroppen, men alltså det minsta benet-stigbygeln, där sätter sig ufot! med tuffa och svåra konsekvenser av sjukdomen, nu mitt i all vedervärdighet så
finns det ljusa att ta fasta på- skickliga kirurger och det går att operera bort benet och göra ett implantat istället, operationen, har en risk som det är med alla operationer du kan bli döv om det misslyckas och du blir också
döv om du inte skulle operera dig, så det har varit att välja mellan pest och kolera, men jag tog chansen och nu är jag opererad, och ska snart ta stygnen, och jag får ta dag för dag, och hoppas på under, för visst
är det ett fantastiskt jobb dom gör när de utför operationer i mikroskop bland annat, som hon gjorde. Helt otroligt, jag fick benet, eller rättare sagt dom ritar upp benet, och om du tänker dig en halv bananfluga så litet
är det, och då är implantatet mindre, då kan du ju tänka dig vilken otrolig skicklighet, jag uttryckte det redan på operationsdagen till henne, hon var uppe på salen och pratade med mig, inför hemgången, så
jag passade på att säga det. Vilken lycka för mig, att det finns människor som har det som sitt intresse och jobb inom detta område. Att det finns en operationsmetod att kunna åtgärda med ett lyckat resultat hoppas jag!!!!
Men allt detta innebär en livsomställning av min egen livssituation, att hitta nya anpassningsmöjligheter, till en vardag med livskvalitet och känsla av sammanhang och mening med livet. Och just där 
kommer det man kallar för empowerment och copingstrategier in i det hela, ju starkare strategier och empowerment ju bättre utgångsläge har du att kunna hantera
det på ett bra sätt utan att bli sjuk på annat sätt, att bevara dig intakt :) -att återta kontrollen över ditt liv och få ett liv med kvalitet och mening. Visst processen tar tid, allt ska komma på plats av tankar,
känslor, värderingar, livsfilosofi, livsprojekt och relationer. Hitta kanske nya nisher i livet, men någonstans måste du kunna knyta ihop livet i ett -förr, ett nu, och en framtid kunna knyta ihop det till en cirkel som innebär
meningsfullhet i ens eget liv.
Så om alla änglar är med mig så kommer snart min energi att lösgöras i form
av motivation och drivkraft till att få en fungerande vardag, och ett värdigt liv. men också att inte att förglömma hantera omgivningen och dess attityder.