Det var tydligen ingen äkta vara, kan jag konstatera nu när jag börjar få distans till det som varit påfrestande och förändrat mitt liv igen--till det bättre? till det sämre? återstår att se.
Men det känns och gör ont när jag inser och undrar vart tog ni vägen? mina vänner? När jag behövde er? När jag behövde ert känslomässiga stöd?.
När jag behövde veta att ni bryr er
om mig och mitt mående-att jag är viktig för er. En vänskap som visar empati. En vänskap som är ett givande och tagande. Alla-det känner nog du också igen, alla är vänner när solen lyser och allt är
trevligt. Men sann äkta vänskap visar vilka som är de sanna vännerna när kriserna kommer i livet.
Ingen är perfekt, jag själv har inte varit den bästa vännen, har varit alldeles för upptagen i att hantera
verkligheten, mig själv och mitt mående, upptagen med att hantera saknad, sjukdom, sorg och nya livsvillkor för mig. Där i allt så hade jag önskat att ha trofasta, stabila vänner-vänner att lita på. Vänner
som tar initiativ till att höra hur jag mår, utan att vänta på att jag ska ta kontakten. Vänner som vill muntra upp en, med så lite som en fika eller en promenad, det hade jag uppskattat tiden efter och för den delen fortfarande
när Izza dog. Jag hade blivit innerligt glad om jag haft vänner som erbjöd sin hjälp och frågade mig-om jag behövde något efter min operation- Om du/ni kunde hjälpa mig med något.
Att många människor
ska ha så svårt med det?? Vet inte vad det beror på. Taskig inlevelseförmåga kanske? Jag har erbjudit min hjälp många gånger till vänner, ja nu de oäkta vännerna, som behövt hjälp, sorgligt
nog så får jag inte det tillbaka när jag själv behöver stöd och hjälp. Många i samhället påverkas till att uppmuntra sin egoismen, istället för att bry sig om mer. Tydligen så har jag umgåtts
med för många egoister, eller de som inte var de äkta, sanna vännerna. De som inte frågar något, de som inte delar med sig om sig själva i form av tankar, känslor. Att våga ha modet att visa vem man är.
Att kunna komma nära där vänskapen blir/är varaktig är få förunnat.
Hoppas du är en av dem, som har nära, sanna vänner.