Igår så var jag på Författar event MED hunden Arthur den fd gatuhunden från Ecuador. När jag läste om att husse multisportaren Mikael Lindnord skulle komma för att prata om sin bok, och också att sälja
fler böcker om en otrolig berättelse av en stark och djup vänskap mellan en människa och en tidigare gatuhund, nu med namnet Arthur så var det ju därför jag ville dit, för att få se och även hälsa på
Arthur. Sagt och gjort jag och en väninna anmälde oss OCH igår fick jag se hunden i IRL, så fantastiskt, men det hela höll på att gå överstyr, för Arthur ville inte riktigt komma in på scen först,
förmodligen för att det var ett lite läskigt golv, för en hund som kanske inte är riktigt tränad för alla olika slags underlag, och då blir reaktionen tvärnit. Efter mycket lock och pock och behovet av att vara
nära sin husse, så övervinner han sin rädsla för golvet och kommer fram nu i strålkastarljuset, yippie, jag ser denna fantastiska hund, det känns makalöst kul, och naturligtvis så får jag min känsla
och tanke i ett att jag ska fram och klappa denna underbara hund. Sagt och gjort, jag köpte bok nr två, jag hade redan tidigare läst boken, som var köpt, men nu ville jag ha den signerad och kunna få klappa/hälsa på en
världskändis till hund med enorma bragder i sitt bagage.
Signeringen av boken sker på scenen, så jag har boken i högsta hugg och är äntligen framme, bland de första 
OCH äntligen!! jag kan hälsa på hunden Arthur, känslan är obeskrivbar, från att läst och sett honom via media, som uppmärksammar hans enorma
kämpaglöd och vänskapen som har blivit emellan dem, till att jag går och köper boken och läser den om allt det som var i många prövningar till alla goda människor som hjälper till att han ska komma till Sverige
och sedan framför allt hans husse som gör det mesta för hunden. Sedan därifrån till att få inbjudan till eventet och komma dit, och stå framför Arthur och klappa honom, ja det kändes enastående, jag var
fullt upptagen att klappa hunden så husse undrade vad jag ville skulle stå i boken, och det hade jag inte den blekaste om, för mig var ju det primära hunden Arthur, så jag säger att skriv vad du vill, och det blev fint, först
har han en tass stämpel som symboliserar Arthur, förresten det kanske är Arthurs egen tass stämpel, men han skriver "Stor lycka" och sin namnunderskrift, det var fint att få i boken. . Ibland så sker små under i vardagen.