Tillsammans med glädjen i kvadrat, så allt omsluts i ett behagligt "må bra" i livet. Men ack vad jag bedrar mig, för jag är så långt ifrån det som jag kan komma. Känns nästan som jag sitter i en
garderob och filosoferar. Bara nästan.... Jag har den blekaste hy på väldigt många år, kommer inte ihåg ens när jag var så otroligt vit!! i skinnet en sommar. Romantiken jamen den får jag leta efter om jag
nu vill leta efter den. Kanske det är den tristaste sommaren jag varit med om i livet. Ibland funderar jag på att gå i kloster, för att slippa omvärlden, jag blir ibland vad man kallar för tror jag empatitrött. Vi lever
i en konstig värld, kan jag tycka många gånger, egentligen handlar det nog om människans värderingar, det är så många handlingar som människan gör i ondskan. Och jag blir skittrött av att läsa
om allt elände, det är tröttsamt, det uppvägs inte av de goda nyheterna som jag tror skulle behövas, som en stark motvikt till allt skit vissa människor gör. Jag vill läsa meeraaaa av roliga, goda gärningar, för
jag tror de finns, fast de sållas bort för mycket i tidningarna, webben.Det är bara ibland man läser om de goda gärningarna utförda av människan och även ibland också hunden. Dessutom anser jag att de goda nyheterna
behövs mer, för att visa att man kan fortfarande tro på människan. När det gäller klostret så skulle jag nog inte stå ut så väldigt länge, när jag tänker efter :) däremot tror jag att
olika retreater skulle passa mig ibland. Det finns skrivar retreater som låter mycket intressanta.
Deckarfestivalen blev lite långdraget, jag anmälde mitt intresse i mars tror jag, vi som intresserade fick två kontaktpersoner,
varav den ena aldrig svarade på frågor, och den andra, tog det flera veckor innan svar kom-kul- Till slut så kom ett meddelande en vecka innan deckarfestivalen, om en uppstartsträff/möte dagen innan festivalen börjar tidigt
på morgonen. Ja jag kom ju inte iväg på det, eftersom jag hade inget boende, otroligt att det var så svårt att sätta det datumet i förväg. Sedan kom schemat nu i förrgår, jag skulle vara en dag på
Wisby strand OCH en dag i Almedalen/barnscenen, en dag med barnen?? vilka barn?? besökarnas barn?? eller är det barnboksförfattare som samlar åter igen besökarnas barn?? har ingen aning för det gavs ingen förklaring till
det och jag frågade inte, för jag har hoppat av, jag har blivit övertalig så att säga, nä det är inte den riktiga beskrivningen av det hela, jag var tvungen att hoppa av för jag måste boka in mig på specialistläkar
besök OCH det är inte det lättaste sommartid.
Det här att lägga till och dra ifrån i skrivandet, är mer och mer roligt, jag märker att jag gillar det, fick ett infobrev om det av en skrivarcoach och det
är klart intressant. Det är ett litterärt sätt att skriva på som heter Autofiktion man blandar fakta och fiktion, så du tar en verklig händelse eller egen upplevelse och mixar till den, du lägger till och drarifrån
i berättandet så det blir fiktion och att det leder till ex. en roman. Dessutom så kan man ju förmedla viktiga budskap och ett berättande om hur vissa samhällsfrågor kan se ut ibland. Jag gillar det iaf. 
Men innan jag börjar med den berättarstilen så ska jag skriva en bok, en hundbok tillägnad Izza som blir så klart i en annan berättarstil än
autofiktion. En hundbok som jag tycker behövs på hundmarknaden, mer säger jag inte vad den ska handla om, för det är ju så här i den lite sämsta av världar att människan snor rätt mycket, de som har
dålig fantasi och är bekväma av sig. När jag hade mina hundkurser så hade jag en hundägare som kom med sina två hundar och skulle gå på mina viltspårkurser, kommer inte ihåg hur många kurser
hon gick hos mig men många var det. Dessutom så började hon ringa mig flera gånger i veckan för att prata viltspårsträning, hur jag såg på olika sätt att träna. Först ansåg jag det var
okej, att fråga lite mer om hur man kunde träna men sen tyckte jag det började spåra ut så att säga :) det blev för många frågor och för mycket tid som hon upptog GRATIS och jag tröttnade på
hennes tillvägagångssätt. Sa att hon fick betala för min tid, och se det ville hon inte, däremot så snodde hon mina spårläggar kartor från mina kurser rakt av, och tog mina uttryck för att namnge sin första
viltspårbok och även meningar i hennes bok., och inte namngav hon mig hur många gånger hon gått hos mig på mina viltspårkurser med sin golden tik och sin schäfer tik i sin första bok. Sicken unken patetisk
person. Men så kan det gå. Lärdomarna blir erfarenheter, och vem vet en dag kanske det studsar tillbaka på henne, de O-schyssta gärningarna. Och visst det stjäls nog hit och dit här på nätet också.