Sagt från Miss Misslyckad :) så kan det kännas, många gånger i livet, utan för den skull att man är det. Blomman är till dig/som läsare från mig (tror jag inte visat bilden) - har sagt det förrut, men jag tycker det är fantastiskt att du återkommer, även fast det varit stilltje i mitt textförfarande. Jag ska som det så fint heter skärpa mig, så jag skriver lite oftare :), tiden sen nyår har inte varit så "kulig" men det börjar lätta. I januari skadade jag mig IGEN på jobbet nu var det i överarmen, igen!!! tänker kanske någon, det är det enda hon gör ju, skadar sig på jobbet. Men så är det inte :) Apropå skador i måndags så var det otroligt halt ute och när jag kom från jobbet på morgonen, hade dessutom varit och handlat, allt nerpackat i ryggsäcken, så jag var riktigt baktung, och så hade jag ett stort havregrynspaket i famnen som jag skulle mata "mina" änder med ,det måste man ju göra när det är snö ute och de har svårt med mat. Så skulle jag passera i en liten backe som både hade snö och is, så säger en vänlig människa till mig
-Gå försiktigt, för det är många som halkat där du går
-Ja det är lugnt svarar jag och det var det, jag kom ner utan att ha halkat. Sedan fortsätter mitt gående ungefär 500 meter bort och plötsligt på jämn mark så halkar jag på isen som är under snön--
f-n så ont det gjorde, hamnade på ena knät, trodde ett tag att jag vältrar över till rygg, eftersom jag var så baktung, vilket elände, det skulle vara och med tanke på min tunga ryggsäck, kände jag mig som en sköldpadda som vänds upp och ner, nu vet jag inte hur en sköldpadda känner sig som hamnar så men jag kan tänka mig det :). Nåvälan kom det någon vänlig man för att hjälpa mig upp??, nä knappast, de som kom var två kvinnor, heder åt kvinnorna, dessa underbara människor, så jag fick hjälp att ta mig upp, kunde knappt stå på benet, ska man ringa efter en taxi?? nä jag linkade hem, mina havregryn eller påsen med havregryn hade klarat fallet, så bra.
När jag kom hem så var knät som en halv fotboll så uppsvällt. Skit också jag som dagen därpå skulle träffa en väninna för både Bergman på mode utställningen luncha och sedan bio, därefter skulle jag vidare till ett möte. Det är inte sant, att jag har knät också som gör "skitont" + arm/axel. Så du måste förstå att jag haft det riktigt besvärligt. Dagen därpå så hade svullnaden gått ner till 1/3 fotboll, så jag kom iväg och gjorde trevliga saker. Men jag har väldigt ont i knät fortf. Trist nog så blir det väl läkarbesök, jag är en sån som dröjer i det längsta att gå till läkare fast jag själv jobbar i sjukvården kanske därför :).
Just det här med Miss Lyckad och Miss Misslyckad tycker jag är jättebra, det stod i en tidning, ett försäkringsbolag har startat misslyckad i de sociala medierna, att man duger och är bra fast man kan känna sig misslyckad, i de sociala medierna ska ju allt vara så förbannat lyckligt snyggt och välbeställt,dessutom så kan det skapa ett utanförskap, återkommer till det i ett annat blogginlägg, och där hör inte jag hemma eller är bekväm i. Varken i utanförskapet eller i det lyckliga livet på ex Fb 0ch tydligen många fler med mig känner så. Bättre med bloggar även om det också är ett socialt medier men mycket mycket bättre än andra sociala medier.
För att vända och få nya infallsvinklar på livet så ska jag bli träningsklient igen åt en som utbildar sig till formativ coach, tyckte det lät spännande hade inte hört talas om det, och jag lär mig också, även om det är den blivande formativa coachen som ska lära sig mer. Av mig, om mig.