Killarna får vänta i mina autofiktioner vem vet det kanske blir en skönlitterär skruvad roman/er om alla dessa män och i olika ämnen.
Det var en klok man som sa till mig att jag skulle
vänta in mina drömmar, innan jag gör något, då levde jag så intensivt och tömde mina resurser så att det fanns inga marginaler kvar hos mig.
Jag fick en tankeställare, men fortsatte att leva i 180 graders
framfart.
Idag vet jag fortfarande inte hur man väntar in sina drömmar? Kanske jag gör det nu, genom att ta det lugnare, Dessutom så lever jag som en buddha, nä kanske inte riktigt så men åt det hållet, och
dessutom har jag börjat riva av mina plåster i själen.
Insett också att medans man river av plåster, och när plåstren är borta så kommer plötsligt drömmarna/önskningar till en. Vet inte
riktigt om det är att vänta in drömmar.
För när plåstret är av rivet så lämnar det plats för nya känslor och andra känslor klingar av, en modern form av bearbetning J
Jag lämnade
önskningar/drömmar för många år sen, men nu är det dags att börja med önskningarna i liten skala – ja egentligen kan skalor ha olika storlekar, och så ska man ju inte säga sina önskningar/drömmar,
men jag gör tvärtemot, måste se vad som händer, om jag ska börja tro på riktigt. Alltså på drömmar och önskningar.
Fast å andra sidan så är det nog i kombination med att arbeta för
det – att sätta mål och uppnå dem. Sen kan man inte förirra sig i att alla drömmar är realistiska, inte att förglömma.
Men små önskningar kan säkert uppfyllas (hoppas jag) måste ju
tro på det.
Att träffa en only you person igen, samma som tidigare.
Jag vill träffa en jordängel, en människoängel eller varför inte flera, egentligen ett helt gäng som lyser upp i livet
och ger hopp.
Jag vill kunna försörja mig halvtid på mitt skrivande och den andra halvan av mig tillhör sjukvården som jag jobbar i.
Det börjar kännas lite tungt med smittan och smittspridningen,
så du som läser mig ta ansvar och håll på restriktionerna för det gör att färre blir sjuka/smittade och det gör att allt sker i en långsammare takt som gör att sjukvården hinner med OCH att sjukvårdspersonalen
kan åter börja andas igen.
En annan önskning/dröm är att träffa en person som man ”tappar andan” för och när personen ser på mig så ”känns det som att mitt hjärta stannar”.
Ja du fattar – inte ordagrant vore ju riktigt illa.
Texter
345522