Vad var det hon sa läkaren till honom efter hans akutbesök? Han var ju övertygad om att han skulle dö där på platsen av sin enorma hjärtklappning och att han inte kunde andas ordentligt med svetten
rinnande. Han försöker samla ihop sina tankar.
Jo hon sa att det var inget fysiskt utan det var psykiskt och han hade haft en ångestattack, en panikattack, och det dog man inte av men kunde vara nog så otäck.
Han kände sig kränkt superkränkt, hur kunde hon säga något så korkat, han hade inga psykiska besvär. Visste hon egentligen vad hon pratade om? Legitimationen kanske hon köpt och var någon slags uppfödare
istället. Ren och skär diskriminering var det. Plötsligt så knackar någon honom på axeln, han tittar upp och ser sin vackra bror.
Fattas bara det tänker han.
Vad gör
du här?
Hur vet du var jag är?
Ingen av dem svarade på varandras frågor.
Min lilla bror du ska inte vara här, du är inte sjuk så som du
tror. Hans vackra brors ögon var som dimmiga fiskögon med tomhet bakom trots att han var en bror med smv, men han hade alltid tyckt att ögonen var fiskens samtidigt förundrade han över att de var ur samma familj, han lång vacker
vältränad och med en fisks ögon men men iallafall, dessutom var han protestant inte alls att han delade den katolska läran och hans chilenska spanska var ingen annan latinos som fattade vad han sa, lät som någon rotvälska.
M en han kunde flörta med finess, så det motsatta könet föll som käglor för honom trots de dimmiga fiskögonen.
Det var han helt klart avundsjuk på hur gjorde han? Men de var lika på ett
plan, de hade bägge kroppsliga problem inte psykiska. Min vackra bror fick alltid efter han legat runt, för sig att han hade någon form av könssjukdom eller annat skit för han körde ju alltid utan skydd. När han blev riktig
"nojig"så sökte han läkare och sa att han hade symtom och blev undersökt men de hittade aldrig något han hade ju ren och skär tur med att inte få någon könssjukdom. När han varit tillräckligt många
gånger hos läkaren för samma slags symtom, så fick han diagnosen somatisering va f-n är det? och han kände sig också oerhört kränkt.
Skulle han inbilla sig att det inte var på riktigt?
sina symptom som var högst påtagliga och verkliga enligt honom, något psykiskt var det inte!!
Han var ju en Alfahanne märkte inte läkaren det? En Alfahanne var inte någon som hade massa psykiska problem,
han hade somatiska problem basta!
Lilla brodern hade hört hans svada till leda. Något fel var det ju på honom. När man hörde honom så började hjärnan kännas tom och ens själ sprang
och gömde sig. D ett gav mer att äta empanadas istället för att höra sin brors ältande av sina kroppsliga besvär.
Värst var att höra när han höjde sig själv och sa att kvinnan
han var kär i hade tur i kärlek för hon hade honom. Dessutom hade han tjatat i två års tid om att han ville ha barn med henne. H ur tänkte min vackra kära bror eller han tänkte inte alls, han var ju gift och hade barn
redan.
Inte undra på att hon ofta rabblade sinnesrobönen som ett helande mantra för sin själ.
Fast min bror han begrep ingenting, han hade ett för kallt hjärta för det.