Hej .......
Tid som gått har jag funderat på det som skavt efter jag skickade sms,t -21. Jag hoppades verkligen att vi skulle ha setts, men vad jag förstod så hade du inte så stor lust till det, inget
som du sa men ditt beteende berättade.
Därför skriver jag mejlet så att jag sen kan stänga dörren och sätta punkt.
Jag hade ju naturligtvis velat sagt och frågat med dig framför mig IRL.
Något
jag inte förstår är hur du på något vis förnekade vår relation, du som sa till mig att du var kär och älskade mig då, du ville ha barn med mig, men skilja dig det ville du inte.
Nu i dax datum verkade
det ha varit mil från de känslorna till mig. När vi hördes -20 och 21.
Att förneka, avvisa med ett "jag har aldrig varit hemma hos dig" eller din märkliga minnesförlust kändes förödmjukande.
Vad
betydde jag egentligen för dig? ett sex tidsfördriv? men i så många år? Var jag inte viktigare för dig?.
Visst definitivt så var jag en s k älskarinna vi hade mycket sex på många olika ställen
till och med hemma hos dig kvällar och nätter. Ja just det du kommer inte ihåg det heller.
Vad gjorde allt det här med mig? Jo det är därför jag skriver om det efter så många år - Jag
ska berätta.
Efter flera års utomäktenskaplig relation så går du ut ifrån mitt liv vår relation utan ett ord om att det var slut, du bara försvinner, spökdumpning, ghosting, jag nämnde det tidigare
också i mejlet men icke ett svar.
Jag hade velat ha en förklaring istället och ett schysst avslut inte att du försvann i tystnad likadant gjorde du med mitt sms, det sista, inte ett svar bara tystnad, det fick mig att välja
att skriva här.
Då krossade du mitt hjärta för många år. För mig var du en sann kärlek, jag var kär i dig , jag älskade dig då. Med ett så känslolöst sätt av dig, gjorde
allt sju gånger värre.
Du som alltid bad om att vi skulle fortsätta när jag ville göra slut för att du var GIFT!!!.
För att överleva Kärlekssorgen när du försvannn, så stoppade jag
undan det/förträngde det mesta - env våra försvarsmekanismer som människan har, om du inte visste i så många år. Tills jag läste artikeln om att förtränga sorg,
Alla år som
gick - jag var inte intresserad av att få barn eller gifta mig med någon annan ( än dig och nu med facit i hand så super dumt!!!)
För så var det ju inte för dig eller hur.
Mina bästa år försvann
p g a ditt oärliga sätt mot mig, djupa svek och lögner om att älska mig. Du ville inte ta ansvar att du gjorde illa känslomässigt.
För det hoppas jag att du är medveten om att lögner skadar, trasar sönder
tilliten, och dessutom mig var du ju inte heller trogen.
Skammen över att vara en älskarinna och alltid komma i andra hand, milt sagt jag avskydde det. Skammen över att få andras värderingar över det och gå emot
mina egna värderingar, ensamheten i att din och min relation var så Sorgen som var över förhållandet, att du ville inte mer, du hade inga planer på att skiljas för min skull, för vår skull.
Alltid undrat
över hur du varit funtad och hur din kvinnosyn varit mer åt ett unket håll kanske?! Skuldkänslor över det som varit som följt mig. Men så är en del av min historia inom s k kärlek.
Förstår inte
att det förekommer flitigt alla dessa konstellationer med gifta, nu tar jag mig för pannan. Sorgligt.
Och nej jag tänker inte berätta för den du är gift med om vår eller rättare sagt din utomäktenskapliga
fasta relation med mig, för länge sen.
Det är ditt ansvar att berätta, men det kommer du aldrig att ta - du har varken modet eller kuraget,än idag finns inte ett pip från dig om det.
Så vackra man (du var
åtminstone det när vi var yngre) nu är det mesta sagt och det var väl inte så farligt. att läsa/höra. Du som inte kunde ge mig ett tillfälle att ses, så jag fick sätta ord till den det gällde - du.
Vet inte vad du trodde?.
Men det har varit okej att mejla dig, nu spelar det inte någon roll om du läser mejlet eller inte, och din tystnad kommer inte heller att spela någon roll längre.
Jag har många gånger
missat att få säga/skriva de där viktiga sista orden till människor jag älskat och som varit betydelsefulla i mitt liv, innan det varit för sent i livet.
Det har livet lärt mig.
Nu hann jag med :) Jag
stänger dörren men den här gången kastar jag inte bort nyckeln som tidigare, men jag sätter äntligen!!! punkt.
Avslutar med dina ord till mig då för länge sen rätt festliga och samtidigt ironiska med
tanke på omständigheterna som varit och blev.
Jag hade tur i kärlek, jag hade honom.
Ja vad säger man, en man som överdrev lätt, och höll sig inte till det äkta/sanna.