Två snabba synliga blinkningar och en långsam ihoptryckning av hela sitt ansikte.
Hur bar sig människan åt? han såg ju ut som ett russin i fejset.
Vi tittade storögt på terapeuten,
kusinen började dessutom att skifta färg igen i sitt ansikte.
Nej, Nej, skrek jag spy inte här!, in på toaletten och pekade mot en dörr som såg ut att leda in till en toalett.
Kusinen sprang ut från
rummet mot toalett dörren, i samma veva springer han tillbaka till oss
- Vad!?
- En app! en app! en app!
- Men nu har han blivit galen, tänkte jag, tjatar om en app!?
- Vad! har det
med ett dass att göra?
- Ja, jag ska förklara, terapeuten hade slätat ut sitt russin ansikte och visade inte med en min vad han hade gjort tidigare med ansiktet.
- Man behöver en app för att betala toalettbesöket
- Ingen av oss har appen, så lås nu upp dörren, så han kan spy i lugn och ro.
- Men det går inte, du måste ladda ner appen för att komma in, skam att säga jag har ingen aning om vad det är för
app, så jag kan tyvärr inte hjälpa till där, annars brukar jag vara till hjälp med det mesta, sa han och log falskt.
Samtidigt hördes ljudet av ett Splash, kusinen hade "lyckats" med att spy över terapeutens nyputsade
sko.
- Men va fan! Terapeuten klarade inte att hålla emot sin ilska
Terapeuten tittar upp från sin nerspydda sko, ögonen glöder av raseri. Han sträcker sina armar för att greppa kusinen, men han vände
och stormade mot entré dörren och sprang till skogs.
Lika bra det tänkte jag så han inte är i närheten av denna aggressiva terapeut.
Själv kände jag min hjärtklappning och började känna
mig yr och längtade efter att lägga mig ner på golvet och börja göra mina andningsövningar med så mycket mindfulness som det går, här var det ju rena snurren, jag måste få mitt lugn tillbaka, hur
det nu skulle gå till? Nu när den rasande terapeuten var i mitt blickfång.
Jag bestämde mig för att golvet var det bästa alternativet dessutom passade jag på att blunda så jag slapp se honom.
Terapeuten
gick därifrån med sin sko som stank spya, muttrande och svärande.
Oj oj alla dessa människor, jag önskade att jag låg i någon annans säng, skulle vara mycket mer tillgodogörande.
-Jaha du
har hittat golvet?
-Stör mig inte nu
-Men jag måste berätta, sa min vackra bror med sina simmiga fiskögon, som jag kände tittade på mig
-Men titta på mig sa han uppfodrande så
jag kan börja berätta vad jag sett, åh du Kliv upp från golvet du har några fnissande åskådare som fotar dig!
-Måste du alltid vara så jävla dramatisk av dig.
Min vackra
bror tog ton mot mig, nej det går inte. Det räcker att jag känner mig som den lille mannen i hans sällskap, dessutom en fet liten man utan något större mod, skulle han nu kaxa upp sig också.
Med möda tog jag
mig upp från golvet, medans min bror stod och blängde på mig.Ingen hjälpande hand där inte.
-Ja vad skulle du säga som var så viktigt
-Var är kusinen?
-Var det detta som
du ansåg vara så viktigt att störa mig i min ångesthantering? sa jag och blängde surt tillbaka
-Han sprang till skogs och han får vara där ett tag tills vi hämtar honom.
Min vackra bror såg ut
som han inte visste vad han skulle säga.
Lika bra det.
-Så när jag går en runda här då verkar mycket hända. Kan du inte hålla reda på kusinen? sa min vackra bror.
-Men berätta
nu, mitt tålamod började ta slut.
-Jaha gick förbi några salar, där de hade personlig utveckling som de sa, det var bara det att de gick i en ring i salen samtidigt som de slog sig i bröstet och skrek
-Var?
Vilken underlig övning, är den inför KBT behandling?
-Frågar du mig? hur ska jag veta, sedan när jag fortsatte och gick och tittade in i andra salar så stod ett gäng på samma stol och klängde på
varandra för att hålla sig kvar på stolen, med andra ord så var de tvungna att hålla i varann på alla dess möjliga och omöjliga sätt.
-Fabulerar du?
-Nej,nej jag är alltid ärlig
sa min vackra bror
Jag fick huvudvärk av allt och önskade hett en av mina favorit piroger
forts följer :)