Från att ha falsett röst så försökte jag andas från magen, kunde inte stå här och göra bort mig med en falsett röst.
Jag svalde och svalde samtidigt var jag tvungen
att harkla mig innan jag fick fram min milda röst.
Jag var inte alls tränad på att köra lågaffektivt bemötande, jag bara härmade, kopierade min fru när hon skulle förföra mig till något hon ville
ha.
"Du gör fel!!"
"Va?"
Brorsan kom stolpande med sina simmiga ögon in i rummet.
"Du bara killgissar att du gör rätt"
"Men du ska inte komma här och säga till mig om
hur man hanterar lågaffektivt bemötande.
"Men du ser väl att det har ingen effekt och förresten, du har väl inga planer på att hamna mellan lakanen med den sura gnälliga mannen".
Var han inte klok, vad
gick han på? Min vackra bror och hans simmiga ögon. Något måste det ju vara. Blanda ihop mitt lågaffektiva bemötande med gubbens lakan.
Det var alldeles tyst i rummet. Jag sneglade på terapeuten, han såg
ut som han skulle explodera av ilska, bara han inte fick ett hysteriskt anfall av något slag.
Deltagarna hade klivit ner från stolen samtidigt som de stirrade fientligt på mig.
"Se nu vad du har ställt till med, förstört
övningen och retat upp terapeuten och deltagarna. Var det inte att du skulle dämpa gubbens aggressivitet".
Min enfaldiga brors stämma ljöd i rummet.
"Men kan du vara tyst!"
"Jag tänker inte
vara tyst, nu får du klara upp situationen utan mitt stöd"
Hans stämma var en aning högre, så nu hörde alla i rummet vad han sa till mig.
Är vi verkligen släkt bröder tänkte jag, han har ju
fiskögon det är inga chilenare som har det. Nu påminde han mer som en dront.
Plötsligt så slog min förhatliga panikattack till, jag kände hjärtat bulta tunnelseendet kom krampkänslorna i bröstet
svårt att andas och så kom mörkret med yrsel. Svimningen gör att jag faller ihop som död.
Att vakna upp till iskallt vatten som slängs i ansiktet är nästintill lika vedervärdigt som att förlora kontrollen
och svimma.
Min vackra bror flinade när jag blev klarvaken av det slängda vattnet i ansiktet.
Långsamt satte jag mig upp, blöt och frustrerad till hela situationen. Hur skulle jag förklara, Jag var långt ifrån
en hormonstinn alfahane och legend.
"Han blir så här ibland rösten kom från min bror, han måste hem och vila sin hjärna, anfallet kommer förmodligen från all elektricitet" och gjorde en nick
upp mot alla lysrör som lös.
Terapeuten glodde på oss.
"Kosmisk energi" la min bror till som ett förtydligande.
Var får han allt ifrån?
Jag var uppe på benen, och sa att
jag har inga problem med elektricitet utan har panikattacker och nu hann jag inte lägga mig ner och andas Vad han svamlar om har jag ingen aning om.
Terapeuten började att reagera och prata med neutral röst.
"Du skulle må
bra av handpåläggning här på kursgården".
Var det ett skämt som kom ur terapeutens mun.
Handpåläggning?......